P3 Soul

Steve Lacy, som är på gång med sitt efterlängtade nya album, förmedlar känslan av närmast outömlig utvecklingspotential. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Han var 16 när han hoppade in i bandet The Internet, och något år äldre när ett av hans nummer landade på Kendrick Lamars album. 2022 slog han stort med ”Bad habit” och fullängdaren ”Gemini rights”. Nya sound och identiteter växte fram mot slutet av 10-talet och låg som grund till soloalbumet ”Apollo XII”. En ny tappning av stenad Kaliforniensoul dränkt i rar lofifunk, ryckiga beats och lite kanjonrock. Steve Lacy missade åren då Tyler the Creator och kompani erövrade världen med lika delar provokation och musikalitet. Den överbeskyddade Steve, uppvuxen i strikt kristen miljö, höll för öronen när kompisarna körde Odd Future Future Wolf Gang Kill Them All. Saker skulle förändras. I avsnittet möter du även Johnny Guitar Watson, Wendy (från Wendy & Lisa samt Prince band The Revolution) och Ravyn Lenae.

En av soulmusikens främsta stilbildare har gått ur tiden 51 år gammal. När DAngelo och Mats Nileskär möttes i New York hade de tvillingtornen i ryggen och ett sekelskifte ackompanjerat av nervöst ryckiga beats framför sig. Året var 1999. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Debuten ”Brown sugar” var trots sin originalitet möjlig att imitera för andra artister, och blev blåkopian för så kallad neosoul under senare hälften av 90-talet. Men ”Voodoo” var något annat. Det mystiska mästerverket där Virginiasonen orädd grävde sig in i kärnan, skalade av och mejslade fram febrig funk ur utdragna jams. Andeväsen nedkallades av en tungomålstalande artist som både förlöste sina egna demoner och en förstenad genre.

Madlib bygger en katedral medveten om att han själv inte kommer att få uppleva slutförandet. Tidslinjen sträcks ut i hans musik som är full av lekfullt genrehoppande och innovationer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Madlib samlar själar och gör collage av viskningar och skuggor. Ger det förgångna mening och ett nytt liv när han hittar outforskade vägar i originalmusiken. Det handlar bland annat om Madlibs klassiska samarbeten som albumen med syskonsjälarna J Dilla (Jaylib) och MF Doom (Madvillain) samt den otippade alliansen med Freddie Gibbs. Efter Dillas bortgång gick Madlib in för allt ännu hårdare, och drog sig undan när han förfinade en ordlös kommunikation. Bilderna på omslaget till 2005-års album ”The further adventures of Lord Quas”, som kom nio månader innan Dillas död, hör ihop med ”Donuts”. J Dilla i fönstret medveten om sitt öde uppmanar Madlib att fortsätta göra sin grej, ”freak out”. Det ser ut som en överenskommelse mellan musikerna. Världen brinner och Dilla försvinner, medan Madlib lever vidare och förstärker viljan att experimentera hos såväl utövare i underjorden som hos mer kommersiella artister. Den andra och sista delen är baserad på två möten med Madlib. Mats Nileskär intervjuar även Peanut Butter Wolf, MF Doom, Freddie Gibbs, Cut Chemist, DJ Shadow, Oh No, Dudley Perkins, Georgia Anne Muldrow, Dur-Dur Band, Ata Kak och Large Professor.

Ingen sjunger om kärlek som Sade Adu. För Sade handlar det framför allt om en livslång kamp, där känslorna mellan trohet och svek resulterat i ljuva besvärjelser under en drygt 40-årig karriär. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sade skulpterade en egen form av soulmusik, och en ny bild av kompromisslöst artisteri. Under en lugn yta fanns en tyst storm. Till skillnad från många stora vokalister höll hon tillbaka, och skänkte lyssnaren ett välbehag genom lågmäld passion och tidlös minimalism. Sade berättade för Mats Nileskär om fördomarna som påverkade henne som barn i Essex, känslor av övergivenhet under Thatcher-eran, rötterna till en brittisk stil som bidrog till att förändra soul i Amerika, förbannelsen som hindrade henne att leva ett harmoniskt liv, och vad som hände när hon insåg att framgång inte per automatik innebär tillbedjan. Avsnittet innehåller även intervjuer med Anita Baker, Greentea Peng och Fatback Band (Bill Curtis).

Hur mycket går det att tänja på trap? Är det en form som börjar bli gammal och urvattnad? Eller har vi bara sett början? Pierre Bourne borde ha svaren. Hans trapljud satte tonen för en generation. Det var aldrig avsikten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Men efter bangers med artister som Playboi Carti blev han en av de mest imiterade. Pi’erre fick det att låta både mörkt och medryckande med hjälp av datorspel melodier och elaka trummor. Det handlade om endrömlik ljudkollision som ibland påminde om ett gammalt flipperspel eller ett leksakspiano. Snart knackade Lil Uzi Vert, Kanye West, Travis Scott och Drake på dörren. I avsnittet möter Mats även Shyne, Kanye West, T-Pain, Zapp, Papoose och Wiz Khalifa.

I oktober Sverigeaktuella Ledisi är mer än mezzosopranen med ett röstomfång på fyra oktaver, som rör sig fritt mellan soul, jazz och R&B. Hon är historieberättaren som på ett dussin album serverat låtar med hopp, svärta och en social underström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ledisi föddes in i musiken och myterna. Hennes farfar var rhythm and bluesartisten Johnny Ace (”Pledging my love”), som dog 25 år gammal juldagen 1954 efter att ha skjutit sig själv i huvudet. Det ansågs vara en olyckshändelse. Pappan Larry Saunders, eller Prophet of Soul, är känd för rare groove-favoriten ”On the real side”. Redan åtta år gammal uppträdde Ledisi med New Orleans symfoniorkester. Hon bar på känslan att om hon inte sjöng så gillade ingen henne. I timme två blir det ett tidsdokument från det tidiga 00-talet. Mats Nileskärs möte med Luther Vandross i en skivstudio i New York dagen innan Luther drabbades av en stroke som skulle innebära slutet på en av soulmusikens mest framgångsrika karriärer. Med sin stilfulla stämma och musikaliska intuition förfinade Vandross romantisk R&B (Kendrick Lamar och SZA använder hans utgåva av Marvin Gayes ”If this world were mine” i hiten ”Luther”). Sången lät som en blandning av Arethas gospeleld, Dionne Warwicks sofistikerade tonträffar och Diana Ross ömma längtan. Men det var en mans röst som strömmade från högtalarna och förförde lyssnaren. Ett avsnitt från den 21 september 2003.

Madlib är den enda som finns kvar av den heliga treenigheten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medan musiker försöker hinna ifatt J Dilla och MF Doom reser Madlib vidare i sitt beatuniversum, fullt upptagen med att justera föreställningen om det förgångna för framtidens musikälskare. Människor som mött honom nämner hans inbundna och tystlåtna personlighet. Erykah Badu säger att Madlib är så begåvad att det förmodligen gjort honom galen. Namnet är talande - mad liberation. Musiken blir en ordlös befrielse. När en av hiphopens mest mytomspunna och stilbildande producenter väl känner för att prata, vilket inte är så ofta, väljer han sina ord sparsamt och nästan lika noggrant som han selekterar samplingarna. Madlib påstår att han ibland tillbringar tre dagar i sträck i studion utan sömn, utan att förflytta sig från samplern och vinylhögen. Förmodligen färdas han någonstans. Del 1 bygger på två möten med Madlib. Mats Nileskär intervjuar även Peanut Butter Wolf, Oh No, Prince Paul, Randy Muller, Kashif, Bob James och Freddie Gibbs. Den andra delen publiceras i oktober.

Erykah är på gång med det efterlängtade Alchemistsamarbetet Abi & Alan. Uppföljaren till 2015-års mixtape But you caint use my phone. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Första gången som vi möts sitter sångerskan på golvet med benen i kors. Röd turban på huvudet, och den fasthållande blicken riktad mot bandet som rullar. Den andra gången nuddar hennes afro min axel. En afro som innehåller olika symboler: knytnävar, kanyler, piskor, pistoler, foster och handfängsel. Erykahs musik fylldes allt mer av ett tillbakahållet vrede och en stämning som förflyttade lyssnaren till en tid då musiken var samhällsmedveten och militant. Två möten med Badu målar bilden av en kompromisslös artist som fick klassisksoul att blomma ut på ett nytt sätt. En känsla som omvärlden döpte till neosoul. Den andliga rebellen som fortsätter att inspirera nya generationer är en anmodan om något från det förflutna och framtiden.

För en del är framgång mer skrämmande än misslyckande. Framgång begränsar friheten, och kan bli det som dödar. Mamman, aktivisten och sångerskan sa nej till alla orimliga krav och förväntningar, och återvände hem. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lauryn Hill flög till Detroit med sin nyfödde son och sin mamma 1997. Dagarna i studion med Aretha Franklin resulterade inte bara i drottningens bästa utspel på femton år (”A rose is still a rose”). Aretha delade också med sig av erfarenheter, som historien om hur Jerry Wexler på sin tid fick äran för produktionen trots att Franklin var högst delaktig i processen. Något som Lauryn Hill kände igen från dagarna i Fugees. Även om Wyclef och Pras såg Lauryn som sin jämlike, så betraktade många henne enbart som sångerska och MC, inte som låtskrivare och producent. När Lauryn skulle lämna Detroit gjorde hon på väg till flygplatsen ett besök på Motownmuseet. Det blåvita huset vid West Grand Boulevard där drömmarna för några av hennes idoler förverkligades. Vid sidan om Arethasamarbetet verkade det bidra till kraften och självförtroendet som krävdes för att skapa musik med samma tidlösa kvaliteter som Stevie och Marvin (”The miseducation of Lauryn Hill”). Det här är ett av flera nedslag i en berättelse som bygger på Mats Nileskärs två möten med Lauryn Hill. Han har även intervjuat Wyclef, Pras, John Forte och D'Angelo.

Det tycks pågå en kamp om hiphopens själ där Larry June placerar sig på en skön plats med utsikt över Stilla havet. Bortom killheder och kändisskap. Låter ibland som musik från ett förflutet som aldrig fanns, mer än i huvudet på Larry. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En lugn storm där klassisk västkusthiphop, drömlika soulsamplingar, loungeljud och Lou Rawls förenas med hallickkultur och entreprenörsanda. Baslinjerna och melodierna från Oaklands mobmusic möter tech-San Fransisco. Larry June skippar skrytet om gatubakgrund och kriminalitet, och beskriver hellre vardagen med sin son. Rappar rofyllt om att cykla, dricka hälsojuice, äta ekologiskt, och om att ta flickvännen ut på vandringsleder. Han rappar let's do-listan och får det att låta coolt. I avsnittet möter Mats Nileskär även några pionjärer från området kring bukten som banade väg för Larry: C-Bo, E-40 och Too Short.

Allt sedan debuten som Channel Tres 2018 har Sheldon Youngs rytmiska genreblandning lett honom till oväntade platser och tidsepoker. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den elektroniska musiken som Channel Tres upptäckte under studierna i Tulsa motiverade honom att placera sin energi från Compton någon annanstans. De svarta houserötterna gav Channel Tres bilder av musik som han inte hade upplevt förut, och en frihet som han alltid eftersträvat. Ett spännande artisteri föddes i baslinjer, sexighet och viskningar när Tres grävde ner sig i bland andra Marshall Jeffersons digra katalog. House hade existerat utan Marshall Jeffferson, men utan honom hade den förmodligen utvecklats annorlunda. Under några år (1986 - 1990) indikerade varje Marshall låt en ny inriktning för house. Från tumlande, melankolisk och samtidigt euforisk pianodriven house (”Move your body”) via acidhouse (”I’ve lost control”, ”Acid tracks”) till upplyftande deephouse (”Someday”, ”We are unity”). Möten med två visionärer som har förflyttat gränserna för klubbmusiken.

Det handlar om tre stjärnor födda ur en explosion av gospelsoulfragment, okonventionella rapstrukturer, housevarianter och muterad trap. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Polo G tillhörde förtrupperna i en generation som förenade Juice Wrlds sårbarhet och fria melodier med brutal drill. Ånger och förtvivlan vägdes mot ilska och fientlighet. I en annan del av Chicago: Sabas filmiska berättande och elastiska flyt imponerade på stadens frälsare Chance the Rapper, som bjöd in honom till samarbeten som sprudlande ”Angels” från 2016-års ”Coloring book”. Chance tog det hela till kyrkan med karnevalrusig gospelrap. Genom ”Acid rap” fann han sin stämma, och utnyttjade alla infall. Blev en enmanskör, en bluesig crooner och en vass rappare som sjöng lekfullt lika gärna som han körde långsamt med ett allvarligt flyt. Även om Chance the Rapper var lika livlig och livsbejakande som Chicagos drill var dödsfixerad och nihilistisk, så såg Chance och två år yngre drillskaparen Chief Keef ingen motsättning. Det var två olika sätt att spegla samma Chicago. Ljuset och mörkret.

När Mavis gick in i extasen och släppte fram sig själv gav hon populärmusiken en ny frihetskänsla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I del två når Staple Singers det verkliga genombrottet på skivbolaget Stax då de hamnar i en grå stenbyggnad i Muscle Shoals, Alabama. Staples hade insett att det behövdes mer än tro för att bekämpa förtrycket. Och samtidigt som gospelfundamentalisterna vände gruppen ryggen var de på väg i sin mest spännande fas. Memphis verkade vara Staple Singers öde. Det var här som de drabbades av hat och rasism, det var här som deras vän Martin Luther King mördades, och det var här som de fann sitt nya musikaliska hem. Staple Singers fortsatte att göra musik i Kings anda, och skapade tillsammans med några av söderns främsta låtskrivare klassiker som ”Respect yourself”, ”If you're ready” och ”I'll take you there”. Men nya utmaningar väntade runt hörnet.

I två avsnitt gräver vi oss djupt ner bland soul- och R&Brötterna (100 år), och får samtidigt berättelsen om den amerikanska erfarenheten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sverigeaktuella Mavis Staples som växte upp i kyrkan och vid frontlinjen av medborgarrättsrörelsen påverkade gospel och soul för evigt. Förkroppsligade kampen för ett värdigt liv i en ovärdig värld. En kraftgärning med ett pris. Staple Singers serverade opolerad musik bland stål och skyskrapor i ett hårt segregerat Chicago. Det lät mystiskt och gammalt, högtidligt och lantligt på samma gång. Ett mörkt, glest och nästan spöklikt ljud olikt något annat inom gospeln utvecklades, och influerade alla från Bob Dylon och Rolling Stones till Sly Stone och Prince. Mavis Staples gripande uttryck bidrog också till att föra fram Martin Luther Kings budskap, och blev ljudspåret till en dramatisk tid. Det är där vi befinner oss i den första delen som även innehåller ett möte med patriarken Pops Staples.

I stjärnbilden Pegasus ligger en hop med kolliderande galaxer som skapar gravitationsstörningar och instabilitet. En form av galaktisk kannibalism. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. De olika galaxerna dras allt närmare varandra, och efter ett antal sammandrabbningar kommer de att gå samman i en enda gigantisk galax. I den sjätte och sista delen om George Clinton blir P-funkens massiva inflytande på populärmusiken uppenbar. När många trodde att P-funken var död gav hiphop den ett nytt liv. Parliament/Funkadelics status var redan hög bland Detroits technogarde. Bernie Worrells lir i nummer som ”Flash light” och ”Unfunky UFO” fick Juan Atkins att spela funk på synthesizers, och så föddes techno. Dr. Dre byggde sin ljudvärld på P-funk. Digital Underground hittade sitt lustig sväng, och Andre 3000 i Outkast fann friheten. Vid sidan om möten med George Clinton innehåller avsnittet bland annat bitar från Mats Nileskärs intervjuer med Bernie Worrell, Garry Shider, Gary ”Mudbone” Cooper, Bootsy Collins, Malia Franklin (Parlet), Andre 3000, Afrika Bambaataa, Juan Atkins, Paris, James Brown, Abdul ”Duke” Fakir (Four Tops), Money-B (Digital Underground), Flying Lotus och Channel Tres.

Efter ett framgångsrikt 70-tal kände sig George Clinton utmanövererad av branschen, föll ner i ett crackberoende och drog sig tillbaka till sin farm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Var Pfunken över? När alla tittade bort kom svaret genom ett nummer som förändrade hans liv igen. Det var en snöig dag i Detroit. En hög George Clinton med farhågor om att han hade förlorat sin förmåga att skapa hits halkade på trapporna till studion. Väl i sångbåset gick han loss över det klinkande ljudet från metallobjekt och ett märkvärdigt baklängesbeat. Skällde och agerade galet, lite mer än vanligt. ”Atomic dog” sände chockvågor genom hiphopkulturen och sköt elektronisk funk i en ny riktning. Bara Ice Cube har samplat låten sju gånger. Dr. Funkenstein lyckades kliva ut ur ett kraschat rymdskepp, men nya utmaningar låg framför honom. Programserien bygger på sju möten med George Clinton, samt i detta avsnitt även intervjuer medbland andra Gary Shider, Shirley Hayden, Malia Franklin (Parlet), Fred Wesley, Maceo Parker, Afrika Bambaataa, Amp Fiddler, Kevin Goines, Mitch McDowell General Kane), Patti Labelle, Nona Hendryx, En Vogue och Snoop Dogg.

P-funken nådde ett klimax 1978. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett år som startade genom Parliaments första listetta ”Flash light” med sångkrok från bar mitzva och ett väldigt beat som kom både från soptunnan och från rymden, och slutade med en oemotståndlig variation på amerikanska trohetseden ”One nation under a groove”. Låtarna banade väg för en elektronisk revolution bortom disco. Keyboardgeniet Bernie Worrells böjda toner fick funkbanden att mata sina låtar med moogbas, och allt drog mot en mer maskinorienterad musikform som mynnade ut i electro och techno. Synthesizerljuden kom också att utgöra en grund för gangstarap. Basisten Bootsy Collins var nu en stabil ryggrad i P-funk. Samtidigt som Dr. Funkenstein serverade en smak av framtiden letade han sig tillbaka till barndomen. Ramsor, melodier och sånger som han burit med sig sedan barnsben. Vid sidan om möten med George Clinton bygger avsnittet även på samtal med bland andra Bootsy Collins, Bernie Worrell, Frankie ”Kash” Waddy, James Brown och Parlet.

Funken stod nu mot förtrycket, och genom Parliament återvände George Clinton till R&B, men helt och hållet på sina villkor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det psykedeliska tonades ner, och fram klev ett gäng glittriga rymdhallickar. Gränsen mellan science fiction och socialrealism suddades ut. I Parliament fann George Clinton några av sina skarpaste teman. Det handlade bland annat om att placera afroamerikaner i oväntade situationer, eller på platser där de inte hade tillträde. 1975-års ”Mothership connection” var Clintons motsvarighet till Sun Ras ”Space is the place”med en spektakulär arenashow och ett rymdskepp som landade i det förslummade Amerika, och tog människor med sig ut i rymden till en bättre och värdigare plats. Politisk satir (”Chocolate city”) till äventyrslysten funk förändrade spelplanen för Clinton och hans musikerkollektiv. I del tre möter du även bland andra Bootsy Collins, Garry Shider, och Gary Mudbone Cooper.

Medan George Clinton förgäves försökte bestiga Motownberget, hade unga britter hedrat musiken som var djupt förankrad i hans psyke. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Clinton insåg att han hade förbisett sina bästa möjligheter, och vände nu blicken mot vita psykedeliska band och deras riffbaserade pyroteknik. Han föreställde sig ett nytt område där han kunde operera bortom soul- och rockmusikens gamla lagar. Parliaments skrangliga försök att ansluta sig till tidens hitskapare ersattes av en ambition att tolka de revolutionära strömningarna. Detroit var ett epicentrum för uppvigling. En vanlig kväll kunde man höra Stooges, MC5 och Funkadelic på samma scen. Alla var inne på friformjazz, experiment med gitarrljud, rytmisk förnyelse och sinnesutvidgande droger. Funkadelics debutalbum satte tonen för 70-talet. I avsnitt två möter du även Garry Shider, Billy Nelson, Sly Stone, Norman Whitfield, Temptations, Bernie Worrell och Archie Shepp.

Galenskap har sällan svängt så okontrollerat och fritt. Det är svårt att föreställa sig hur musiken hade låtit och sett ut om det inte vore för en galaktisk man i vitt lakan, platåstövlar och hår i regnbågens färger Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. George Clinton öppnade porten till en annan verklighet bortom förtrycket och fattigdomen där fantasin flödade i en korsning av all musik. Från frisersalongen i New Jersey och söt doowop under gatlyktan, till Detroits uppviglande rockscen och blåkopian för Motowns psykedeliska soul, vidare till kronan på verket. En hårdsvängande, vild bandfunk som fick namnet P-funk, och som visade vägen in i afrofuturism, hiphop, techno och mycket mer. Parliament/Funkadelics katalog tillhör den mest samplade, och har funkat som bas för bland andra Dr Dre, Snoop och Digital Underground. Med utgångspunkt i sju möten med George Clinton serverar Mats Nileskär berättelsen om en spektakulär karriär som spänner över sju decennier. I avsnitt ett träffar du också Garry Shider, Billy Nelson, James Brown, George Kerr, Bernie Worrell och Smokey Robinson.