Kinomatiskt

Vi har varit på bio och sett Alex Garlands nya film Civil War, en film som vars kritik har varit lika delad som det USA filmen framställer. Vi får följa den luttrade fotojournalisten Lee (Kirsten Dunst) och den färska fotojournalisten Jessie (Caliee Spaney) som ger sig ut på en farlig roadtrip mot en hårt ansatt president mitt under brinnande inbördeskrig. Ännu en Garland film som har nåt men också saknar nåt, vi försöker bena ut vad. Vi pratar även om Garlands tidigare karriär som började som författare till förlagan till filmen The Beach. Sedan gick han över till att skriva manus till bl a 28 dagar senare och Sunshine innan han själv började regissera filmer såsom Ex Machina och Annihilation. Med tanke på journalisttemat i Civil War så bjuder även Krille på en lista över de bästa journalisterna på film.

Kinomatiskt byter till Seriematiskt för en kort stund när vi lämnar filmens värld och istället tillägnar ett helt avsnitt åt TV-serier! Tro det eller ej men vi hinner då och då klämma in en del serier mellan allt filmtittande. Vi snackar sitcoms, miniserier, dramaserier, antalogiserier och kommer till slut fram till respektive listor över topp tre favoritserier. Vi får även veta vilken series ensemble som ligger högt på Hilles lista över mest lyssnade musikartister, vilken series internetforum Krille var moderator för samt Felix fem bästa serieintron.

Tidernas bästa film heter The Shawshank Redemption, eller Nyckeln till frihet på svenska. I alla fall om man får tro filmsajten IMDb. Fängelsefilmen, som är baserad på Stephen Kings kortroman, har ständigt legat i toppen på IMDb's lista över de 250 bästa filmerna vilket är något slags bevis på att den är älskad av väldigt många filmtittare runt om i världen. Men hur kan ett 30 år gammalt fängelsedrama, som dessutom floppade när den gick på bio, fortsätta vara så populär? Och framförallt; är den värld all kärlek den får? Vi pratar också om vad som gör filmer populära, IMDb och andra filmsajter och avslutningsvis så listar Krille sin mest avskydda filmer som han inte har sett.

Efter att vi pratat väldigt mycket ny film via galor, årssammanfattningar och filmfestivaler, kände vi att det är dags att backa bandet litegrann. Närmare bestämt 80 år till tiden då cyniska detektiver, farliga femme fatales och skuggframkallande persienner var lika heta som superhjältar var på 2010-talet. Vi pratar såklart om Film Noir, 40 och 50-talets stora mordmysterie-genre. Huvudfokus läggs på Billy Wilders film Double Indemnity ("Kvinna utan samvete" på svenska) från 1944 som kan ses som den ultimata filmen i Film Noir-genren. Vi pratar också om genrens influenser och vad den har influerat samt ett gäng andra Film Noir-klassiker. Slutligen listar Krille sina fem favorit-MacGuffins.

En förmodligen sista summering av det utmärkta filmåret 2023 ska göras i form av årets Oscarsgala som går av stapeln nu på söndag. Många, oss medräknade, kommer inte kolla på galan men många, oss medräknade igen, är ändå nyfikna på vilka som kommer vinna. Kan indie-dramedys som American Fiction eller Past Lives skrälla? Är akademin för trötta på julen för att The Holdovers ska ha en chans? Är det dags för en europeisk "svår" film att vinna i form av Anatomy of a Fall eller The Zone of Interest? Kan Killers of the Flower Moon ge legendaren Scorses sin första Oscar för bästa film? Bradley Cooper tog biopic-spåret med Maestro, kommer det löna sig? Tycker de förra årets vinnare inte var crazy nog och tar nästa steg med Poor Things? Eller blir det så att det är Barbenheimer som gör upp om det finaste priset? Vi kollar även på de andra kategorierna och försöker tippa hur det kommer gå. Dessutom går Krille all-in då han rankar alla 22 vinnare i kategorin bästa animerade långfilm.

I Kinomatiskt kanske tyngsta avsnitt tar vi oss an bio- och Oscarsaktuella filmen The Zone of Interest. Jonathan Glazers senaste verk är centrerad kring den tyska familjen Höss som lever ett till synes ganska idylliskt liv, hur nu det är möjligt då pappan i familjen är chef för Auschwitz som ligger bokstavligen vägg i vägg med familjens hem. Kan man göra en nyanserad gestaltning av nazister? Borde man göra det? Utöver filmen diskuterar vi de frågorna snackar lite om krigsfilmer överlag samt filmer med osympatiska huvudkaraktärer. Det sista leder till veckans lista som innehåller lätthatade karaktärer men också en överraskning.

Ännu en upplaga av Göteborgs Film Festival har kommit och gått och återigen har vi grottat ner oss i utbudet som återigen bjudit på traumatiska människoöden och +++-filmer men också besvikelser och några guldkorn. De filmer vi alla lyckades pricka in och som vi behandlar i avsnittet innehåller norskt zombie-drama, irländsk musik-skräck, Tár möter Whiplash i Kanada, italiensk gravplundring och japanskt kamp mellan storstad och landsbygd. Med tanke på festivalens kortfilmstävling, och dess vinnare En hjältes död, så listar Krille sina alla tiders kortfilmsfavoriter.

På fredag har Poor Things svensk biopremiär, vi lyckades se smygpremiären av den upphaussade och redan hyllade filmen i december och ger er nu vår take på filmen lagom till den riktiga premiären. I vanlig ordning är det skevt, mörkt och humoristiskt när Yorgos Lanthimos sitter i regissörsstolen och Emma Stone går, liksom hennes karaktär Bella i denna film, från klarhet till klarhet och nosar på sin andra Oscar. Men hur bra lyckas filmen med sitt feministiska budskap? Är det en feministisk film överhuvudtaget? Och hur står den sig mot sin förlaga, Alasdair Grays roman med samma namn? Vi pratar också om Lanthimos filmografi i övrigt (inte så mycket om The Lobster som man kan höra mer om i avsnitt 2) och filmatiseringar av böcker. På det senare temat gör även Krille en lista över svenska klassiska bilderböcker som borde bli utländska storfilmer och vem som borde regissera.

De flesta är överens om att 2023 var ett skitår men innan vi glömmer det helt vill vi på Kinomatiskt se tillbaka på det kanske enda som var bra med fjolåret: filmerna. 2023 visade sig vara ett riktigt bra filmår med allt från biosuccén Barbenheimer till små experimentella festivalfavoriter. Precis som förra året listar vi våra individuella topp fem-listor men har också lagt till några övriga kategorier såsom mest överskattade, största överraskningen, bästa skådespelare, största besvikelse och roligaste film och därmed skapat en slags Kinomatiskt-gala. Dessutom blickar Krille framåt och siar kring filmåret 2024 som han tror helt och hållet kommer bli The Bear-skådespelaren Jeremy Allen Whites år.

Jul är i stort sett överstökad och det är dags att börja peppa för nyår! Kanske framförallt nyårsdagen då det är dags för en av de största svenska filmtraditionerna nämligen Ivanhoe från 1982. Kinomatiskt har kollat på den för första gången och försöker bena ut varför svenskar är så besatta av Ivanhoe, om pizzans stora genombrott i Sverige har nåt att göra med filmens popularitet och vem som är filmens egentliga stjärna. Vi pratar även lite om de få filmer som utspelar sig kring nyårsafton men också lite om julfilmer, framförallt Alexander Paynes nya julfilm The Holdovers. Krille avslöjar även sina 5 filmrelaterade nyårslöften inför 2024.

Många gånger har anime-mästaren, tillika Studio Ghibli-legendaren, Hiyao Miyazaki sagt att han ska avsluta sin karriär men sen gjort comeback. Nu verkar det dock vara på riktigt och den bioaktuella Pojken och hägern ser att att bli hans sista film. Vi har sett den och tar i avsnitt 37 en djupdykning in i Studio Ghiblis fantastiska värld. Det blir mest snack om Mashito och hans äventyr med den märkliga titelfågeln men vi diskuterar också magin, musiken och maten från Miyazakis andra alster och övriga filmer från den japanska animationsstudion. Med fågeltema så blir det ännu en djurlista signerad Krille. Denna gång listar han sina 5 bästa filmfåglar.

Efter att i förra veckans avsnitt ha fokuserat lite för mycket på män försöker vi i avsnitt 36 kompensera genom att prata om Kelly Reichardt i allmänhet och hennes film Certain Women från 2016 i synnerhet. Reichardt, som är en av de mest lågmälda regissörerna i världen, fick något slags genombrott med denna tredelade film även om hon ofta känns förbisedd av både publik och kritiker. Kanske beror det på hennes vanligtvis väldigt långsamma filmer som helt klart inte är för alla. Men något gör hon rätt, åtminstone enligt en enig Kinomatiskt-trio. Filmen kan klassas som en antologifilm och i avsnittet avhandlar vi även det begreppet. Vad är en antologifilm och vad är inte det? Går det att göra en antologifilm som håller hela vägen? Dessutom listar Krille sina fem bästa filmhundar.

En av tidernas största regissörer är tillbaka. Martin Scorsese är bioaktuell med sin senaste långfilm, Killers of the Flower Moon. Och lång är den! 3 ½ timme tar det för Marty att berätta om morden på den oljerika ursprungsamerikanska stammen Osage i Oklahoma på 1920-talet. Scorsese har slängt in båda sina manliga musor, DiCaprio och De Niro, som leder filmen tillsammans med Oscar-kandidaten Lily Gladstone. Kan den 80-årige mästerregissören fortfarande leverera eller är Killers of the Flower Moon bara långrandig? Vi pratar även om Scorseses övriga karriär inklusive en lista signerad Krille över de fem mest irriterande skådespelarinsatserna i Scorsese-filmer. Vi hinner också med att avhandla David Finchers nya film The Killer och diskutera begreppet "Film bro" som blir något slags tema för avsnittet.

Inspelningen av vårt senaste avsnitt sändes live och nu släpper vi det i oklippt form. Vi pratade framförallt om skräckklassikern Frankenstein från 1931 med Boris Karloff i den ikoniska rollen som Monstret. Men finns det något att hämta från filmen så här snart 100 år senare eller är den bara ett ikoniskt monster? Och hur står den sig mot förlagan och andra filmatiseringar? Vi pratar också en massa annan gammal skräckfilm, vad som definierar "gammal film", om man kan bli rädd för film från före 70-talet och vad som egentligen skrämmer oss när det kommer till film. Krille gör också en något okonventionell ranking av de klassiska Universal-monstren.

I detta avsnitt testar vi på att vara en musikpodd när vi talar om konsertfilmen Stop Making Sense. Filmen från 1984 med Talking Heads på scen under sin peak, regisserad av När lammen tystnar-Jonathan Demme, har återigen gått upp på biograferna. Stora kostymer, substansdrivna danser, effektfullt scenbygge och fantastisk new wave-musik med excentrikern och geniet David Byrne i spetsen är ett måste för både Talking Heads-fans, musikälskare och cineaster. Vi hinner också prata om andra konsertfilmer, jukebox-musikaler, Taylor Swift, musikbiopics och musikdokumentärer. Dessutom tar Krille paus från listandet och låter Felix lista sina 6 favorit-musikvideos regisserade av prominenta filmregissörer.

Award season börjar närma sig och vi gör ett tidigt försök att sia om vilka som kommer ta hem de stora priserna på framförallt Oscarsgalan. En av filmerna som vi tror kommer vara med i diskussionerna är det hypade amerikansk-koreanska romantiska dramat Past Lives. En Linklatersk historia om kärlek, saknad och ödet över 24 år. Men lever den upp till hypen? Vi går också igenom de filmer som redan kommit och som kommer nu i vinter som vi tror kommer bråka om statyetterna. Många stora regissörer, många biopics, många bra filmer. Dessutom listar Krille det här decenniets hittills starkaste debutfilmer.

I avsnitt 31 så tar vi ett stort grepp på vuxenanimation, nej inget snuskigt utan animerad film som primärt riktar sig mot en vuxen publik. Vi har sett franska filmen Trion från Belleville från 2003 och diskuterar den grundligt men pratar också om animerad film för vuxna i stort. Vad räknas ens som vuxenanimation? Kommer någonsin alla att förstå att all animation inte är för barn? Vad har Åhléns i Örnsköldsvik för roll i problematiken? Dessa är några av frågorna vi försöker bena ut i avsnittet! Dessutom kommer Krille lista sina fem bästa trios på film.

Jämnt tiotal innebär nytt nostalgiavsnitt men denna gång har vi tagit hjälp av våra föräldrar och bett dem välja en film från deras ungdom. Krilles pappas favoritfilm var The Graduate (Mandomsprovet på svenska) mycket på grund av Dustin Hoffman i huvudrollen och ett soundtrack av Simon & Garfunkel. Räcker de komponenterna och ett klassiskt slut för att filmen ska hålla än idag? Från Hilles pappa fick vi One Flew Over the Cuckoo's Nest (eller Gökboet). En klassisker som tog hem alla stora priser på Oscarsgalan. Jack Nicholson i högform och storskurken Nurse Ratched. Men hur bra har den åldrats och är Ratched egentligen så elak? Felix mamma bjuder på The Sting (känd i Sverige som Blåsningen). Robert Redford och Paul Newman är charm på fyra ben som en lurendrejande superduo. Så mysigt och spännande så Hille börjar tro att heist-filmer är hennes grej. Med föräldratemat i åtanke så listar även Krille sina fem sämsta filmfarsor.

Vi är tillbaka! På grund av uppehållet så är vi inte direkt först på bollen men vi vill ändå inleda hösten med att prata om sommarens stora filmsnackis: Barbie och Oppenheimer, i folkmun kallat Barbenheimer. Hypen var monumental men lever någon av filmer upp till den? Kan Nolan göra en stram biopic eller faller han tillbaka i gamla spektakel-spår? Går det att göra en film som är kritisk mot stora företag samtidigt som Mattel ligger bakom filmen? Är det bara positivt att massvis med folk börjar gå på bio? Det är några av frågorna vi försöker hitta svar på och vi pratar även om andra filmer vi sett under sommaren samt att Krille listar fem gånger som två liknande filmer tävlat mot varandra på biograferna.

Innan vi tar ett litet sommaruppehåll så bjuder vi på ett sommaravsnitt och vad passar väl bättre än att snacka lite om Ingmar Bergman, inte minst med tanke på att årets Bergman-vecka är i full gång på Fårö. Han har ju ett gäng sommar-filmer i sin filmografi men vi har riktat in oss på Sommaren med Monika, filmen som tog hans karriär till nästa nivå och samtidigt hjälpte till att göra den "svenska synden" till ett vedertaget begrepp. Övriga filmer går i samma somriga tema; Hille har besökt franska rivieran och kollat på den amerikanska filmatiseringen av den franska boken Bonjour Tristesse från 1958, Felix åkte till Brooklyn och såg den ständigt relevanta Spike Lee-filmen Do the Right Thing från 1989 och Krille tog en tripp till Taiwan och överraskades av ungdomsvåldet i 1991 års A Brighter Summer Day. Krille listar även sina fem bästa fiktiva semestermål.